han voltade för tidigt och slog i huvudet i hoppet. Han ramlade rakt ner medvetslöst och mitt hjärta stannade. Slängde av skidorna och sprang allt jag kunde till honom. Vi fick inte röra honom fick vi order från sjukpersonalen. Han vaknade inte så jag blev jätte rädd. De sa att de trodde att han kunde bli förlamad. När han sa det blev jag väldigt yr och väldigt rädd! Tänkte på Karl som älskade sporter allt i världen och hur ledsen han skulle bli om han inte kunde gå. USHH!!

Blev så arg av att alla stannade och kollade. Hur okänslig kan man vara!

Det kom en person med fyrhjuling med en säng bakom i släp. Försiktigt la de en gummi madrass/matta under honom och lyfte honom på sängen. Fyrhjulingen körde honom till en helikopter som tog honom till en större stad med sjukhus.

Jag behövde stanna kvar med några jag kände och vänta på besched om lilla Karl. Det var nog de hemskaste timmarna i mitt liv! Grät jätte mycket o mådde inge bra alls. Ringde Sanna (bästis) och hon var jätte gullig. Skickade också fina sms som hjälpte mig.

Stackars Karl. Men det ända jag kan göra är att hålla tummarna...

Kan man bli så glad för ett sms? Efter några plågsamma timmar fick jag ett sms från pappa där det stod Karl är ok. Jag blev såååå glad! Ringde snabbt pappa och pratade med honom. Karl har rejäl hjärnskakning!! Han mår jätte illa och spyr. Stackars liten. Sen sa jag till pappa att hälsa ifrån mig och då gav pappa mobilen TILL KARL! Han sa hej och sen hejdå! inte mycket MEN jag blev sååå glad ändå.

Nu väntar vi bara på svar när han får komma tillbaka och se om han kan flyga tillbaka imorn. Håll i tummarna :)